Jaakko Ruuhiala, som lyckades på rälsen, förklarar nu varför han inte expanderar sitt företag: "Jag är mer ute efter resultat"

Entreprenör Jaakko Ruuhiala funderar en stund på svaret på frågan om varifrån namnet EK-Kaide Oy kommer.

– Jag vet faktiskt inte. Jag tror inte att det är baserat på någonting. Tydligen fungerade inte grundarens förnamnsförslag för PRH, så de var tvungna att hitta på några andra bokstäver, säger han.

Efter att ha startat Ruuhiala som entreprenör på EK-Kaite år 2015 ville han inte byta namn, som redan hade blivit välkänt bland kunderna.

Företaget, som är verksamt i cirka 800 kvadratmeter hyrda lokaler i Jäniksenlinna, Nurmijärvi, är främst känt för de metallräcken som det har tillverkat sedan grundandet 1986. Ruuhiala började arbeta för företaget i början av 2000-talet, då han bytte jobb från ett annat metallföretag. Han är utbildad civilingenjör.

– Jag är en metalhead som har fått rollen som metalhead, sammanfattar han det.

När han kom till Nurmijärvi hörde Ruuhiala av den dåvarande entreprenören på EK-Kaite att det någon gång kunde finnas en ledig tjänst för att efterträda honom som ägare till företaget.

– Målet var tydligt känt hela tiden. Övergången till att bli entreprenör var i slutändan enkel eftersom jag hade varit anställd i företaget i ungefär tio år. Jag visste vad jag köpte och hur företaget fungerade. Flera banker skulle ha varit villiga att finansiera affärstransaktionen.

Efter affären har Ruuhiala varit ensam ägare till företaget. I början var det ett självklart val: finansieringsvillkoret var att det inte skulle finnas några andra ägare. Nu är lånen avbetalda och inga nya lån har behövt tas.

– Företaget har för närvarande inga skulder utöver vanliga leverantörsskulder, säger entreprenören.

"En ofta katastrofal väg"

Måttlighet har varit en viktig strategi i Ruuhialas entreprenörsresa. Han har inte velat få sitt företag att växa. Detta har visat sig vara rätt val hittills, eftersom EK-Kaide har varit framgångsrikt i sin bransch, trots att till exempel byggbranschen har befunnit sig i en svår ekonomisk situation under en tid.

– Vi föredrar att förbli kapitalintensiva och inte vara särskilt tillväxtorienterade. Å andra sidan har vi inte stora investeringsbehov som skulle behöva finansieras genom finansiering.

Ruuhiala vet vad han pratar om. Han har noga följt andra företag som siktat på snabb tillväxt.

– Det har ofta varit en katastrofal väg. Sedan, när de tuffa tiderna kommer, är det svårt att anpassa tillväxten. När den första guppen kommer är projektkostnaderna så höga att man inte kan överleva.

För EK-Kaite har tillväxten främst inneburit att anpassa sig till inflationen. Oftast har den kommit naturligt genom att höja kontraktspriserna. Med Ruuhialans ord: Den måste växa, inte vissna. Han vill dock inte ha en okontrollerad expansion. 

– Sådana företag är inte särskilt långlivade. Jag är mer intresserad av resultat än omsättning. Ett företag som verkar inom ett begränsat produktsegment behöver inte vara vidsträckt. Den här nuvarande enheten är en enhet som vi kan hantera ganska bekvämt. Anledningen till vår framgång är att vi inte har varit ombytliga. Vi har långvariga kundrelationer och avtalsbaser som vi kan lita på.

Trots allt återspeglas den ekonomiska situationen även i EK-Kaites verksamhet: tidigare år anlitade företaget utomstående för brådskande arbeten, men nu görs allt av egen personal. Den svaga dragningskraften i den finska ekonomin återspeglas också i att företaget har varit tvunget att utöka sitt verksamhetsområde.

– Förut räckte det med försörjning från huvudstadsregionen, men nu måste vi ta oss an Tammerfors och Åbo. På så sätt har vi i stort sett bibehållit samma arbetsbelastning, säger Ruuhiala.

Nöjda medarbetare

Företaget i Nurmijärvi har anställda med lång erfarenhet. Bland annat finns en montör som började på företaget 1986, året det grundades. Han är nu 62 år gammal.

– Vi har en väldigt låg personalomsättning. Jag försöker ta hand om människorna så att de mår bra här.

”Alla möjliga försäkringar” används. Det innebär att arbetsgivaren betalar för bland annat olycksfallsförsäkring på fritiden och sjukförsäkring för personalen. Ruuhiala erbjuder även sina anställda ytterligare pensionsskydd. Företaget betalar för detta med strax under 2 000 euro per anställd och år. 

– Målet är att folk ska gå i pension här. När man har ett bra team behöver man inte oroa sig så mycket för om folk jobbar. Man behöver inte ta hand om någon. Det är viktigt för mig. När företagsatmosfären är bra tar de anställda hand om varandra.

Antalet sjukfrånvarodagar har minskats bland annat genom att installera ett filtersystem i produktionsanläggningar som avlägsnar små partiklar från metallslipning, vilka vanligtvis är orsaken till övre luftvägsinfektioner bland arbetare inom industrin.

Ruuhiala medger att den höga personalomsättningen snabbt skulle sätta press på honom, till exempel att utbilda personal. Även om tillverkning av räcken kan låta enkelt, är det faktiskt inte det.

– Produkten i sig är inte komplicerad, men det är inte något som alla kan göra. Det skulle vara en belastning om man var tvungen att köra in folk och utbilda dem.

Enligt Ruuhiala kräver högkvalitativ produktion av räcken att arbetarna har tredimensionell uppfattning. Arbetet skiljer sig från många andra jobb inom metallindustrin.

– Till exempel gör en varvsvetsare bara sömmar, men vårt arbete är mycket mer än svetsning. Här behöver du veta hur man sågar delar i vissa vinklar. Förmågan att föreställa sig är nyckeln till allt.

Ruuhiala kan dock inte förlita sig på att behålla sin nuvarande personal i många år, eftersom de äldsta medarbetarna börjar gå i pension. Vid den tidpunkten måste sökandet efter nya medarbetare inledas.

Ny entreprenör söker inomhus

Alla EK-Kaites strängar ligger i Ruuhialas händer. Detta är ett medvetet val. Det finns inte heller några externa ledamöter i företagets styrelse.

– Jag har ibland övervägt saken och nästan anlitat utomstående, men det har jag inte gjort. Det vore nog vettigt att höra utomstående åsikter ibland, men på något sätt har jag gillat att jag kan göra saker precis som jag vill. Hittills har det fungerat bra. Jag ser inget behov av råd när det gäller att driva själva verksamheten.

Entreprenören medger att rekrytering av externa ledamöter till företagets styrelse snabbt skulle ge möjlighet till tillväxtorientering.

Nu har den 57-årige entreprenören offrat sina tankar för ett ägarbyte. Han vill genomföra det på samma sätt som när han själv kom in i verksamheten.

– Vi har för närvarande en kandidat i personalen som potentiellt skulle kunna fortsätta verksamheten som entreprenör. Om jag kunde fortsätta arbeta tills jag var minst sextio, skulle jag undra om den här kandidaten skulle ha tillräckligt med erfarenhet och förståelse. Jag vill att personen som tar över ska kunna allt så att jag kan lita på att företaget kommer att fortsätta vara framgångsrikt.