Doktorandforskning: Entreprenörskapsutbildning i skolan ensamt räcker inte för att öka entreprenörskapet, hobbyer och familjebakgrund spelar en stor roll

Enligt en nyligen genomförd doktorsavhandling från LUT-universitetet är effekterna av entreprenörskapsutbildning i skolor på ökad entreprenöriell potential svagare än man ofta tror. Istället verkar hobbyer och familjebakgrund spela en mer betydande roll i utvecklingen av entreprenöriell potential.

Lärarlicensexamen togs vid LUT-universitetet på fredagen Anu Raappanan Doktorsavhandlingen undersöker vikten av skola, familj och hobbyer för utvecklingen av ungas entreprenöriella potential. Forskningsdata samlades in från elever i sista året på grundskolan i Finland, och över 27 000 ungdomar svarade på enkäten.

– Entreprenöriell potential förstås brett inom forskningen. Det avser entreprenöriell kunskap, tankesätt och uppfattningar som senare kan leda till entreprenörskap eller manifestera sig som entreprenöriell aktivitet i arbetslivet och mer allmänt i samhället, säger Raappana i pressmeddelandet.

Enligt studien utvecklas ungas entreprenöriella tänkande och färdigheter ofta i takt med skolan och även på fritiden i lärmiljöer utanför skolan. Särskilt hobbyer framstår som en betydande faktor för att stärka entreprenöriell potential. Dessutom, baserat på resultaten, har uppväxten i en familj med entreprenöriell bakgrund en särskild inverkan på ungas entreprenöriella tänkande och attityd till entreprenörskap.

Hobbyer stärker

Entreprenörskapsutbildning som ges i skolan ökar ungas kunskaper om entreprenörskap, men dess inverkan på utvecklingen av entreprenöriell potential är mer begränsad, särskilt ur ett attityds- och intresseperspektiv.

– Resultaten tyder på att enbart akademisk förståelse inte räcker för att inspirera till en positiv attityd till entreprenörskap hos unga människor, säger Raappana.

Enligt Raappana bör entreprenörskapsutbildningen i skolorna utvecklas i en riktning som bättre tar hänsyn till elevernas olika bakgrunder. Enhetliga och standardiserade modeller tar inte nödvändigtvis tillräckligt hänsyn till unga människors olika bakgrunder, intressen och inlärningsstilar.

– Skolan gör redan ett bra jobb. Lärare behöver stöd och expertis för att kunna utnyttja olika lärmiljöer och möta ungdomars olika lärandebehov. De bör ha möjlighet att diskutera ämnet i sin egen arbetsgemenskap och tid för att hitta sätt att genomföra entreprenörskapsutbildning på ett sätt som känns naturligt för dem.

Hobbyer är viktiga miljöer där både hobbyrelaterade färdigheter och bredare arbetslivskompetens utvecklas. Raappanas forskning ökar förståelsen för var och hur entreprenöriellt tänkande uppstår hos unga människor.

– Entreprenörskapsutbildning är en viktig del av läroplanen och stärker ungas arbetslivskompetens. Samtidigt bör de som erbjuder fritidsaktiviteter till barn och unga inse att hobbyer också utvecklar entreprenöriellt tänkande och viktiga arbetslivskompetenser. Därför bör entreprenörskapsutbildning ses som en helhet, som sträcker sig från skolan till fritiden.